Vecka 3 – söndagens bästa matcher

Då återstår bara Monday Night Football så är vi igenom vecka 3. En vecka som präglades av att Donald Trump så att säga (ursäkta min franska) ”sket i det blå skåpet”. Det är visserligen inget ovanligt men när han tog sig an NFL och kallade spelare som inte stod upp under nationalsången för ”sons of bitches” tog det hus i helvete. Ägare och spelare fördömde uttalandet hela helgen och inför miljontals tv-tittare kunde de visa upp en enighet kring rätten att protestera mot bland annat polisvåld och rasism. Dessutom hade Twitter en s.k. field-day med presidenten (och ställde NFL:s ”sons of bitches” mot ”the (obs! enligt Trump) very fine people” som enligt Trump demonstrerade i Charlottesville).

Över till själva fotbollen. Söndagens matcher bjöd på mer drama än på länge. Flertalet favoriter föll och andra klarade sig med nöd och näppe. NFL visade sig med andra ord från sin bästa sida. Om inte ditt lag har en bra inställning in i matchen kan vilket lag som helst besegra dem. Veckan var extremt svårläst utifrån ett spelperspektiv. Men en NFL säsong är så. Lagen tränar så lite tillsammans innan säsongen att de måste hitta sitt samspel under säsongen. Egentligen börjar vi först i november kunna urskilja agnarna från vetet. Det gäller dock att inte dragit på sig alltför många förluster tidigt i utvecklingsfasen. Här är mina intryck från några av veckans intressantaste matcher.

Veckans insats

article imagearticle image
Seattle Seahawks@Tennessee Titans

27

33

Tennessee Titans visade att de är klasslaget i AFC South

Det var varmt i stora delar av U.S.A. under gårdagen och Tennessee-hettan var påtaglig i en match med två ansikten. Första halvlek var en defensiv uppvisning. Andra halvlek var det dags för de offensiva fyrverkerierna att fyras av i parti och minut. Delvis berodde nog det på att värmen tröttade ut defensiverna längre in i matchen. Tennessee visade dock igår att de kunde hantera båda halvorna bäst.

Även om Seattle Seahawks inte imponerat i år och särskilt haft problem att få igång sitt offensiva spel är de en tydlig värdemätare som motståndare. Slår man Seahawks är man någon. Det som avgjorde matchen var att Tennessee (efter att ha tagit ledningen med knappa 2 poäng innan pausvilan) efter pausen exploderade och gjorde tre touchdowns i tredje quartern mot ett allt tröttare Seattledefense. Det spelade ingen roll att Seattles QB Russell Wilson tillsammans med inte minst receiver Doug Baldwin fick rejäl fart på den egna offensiven mot slutet av matchen. Tennessee-segern var ohotad.

Titans har ingalunda dragit ifrån i AFC South utan delar förstaplatsen med Jacksonville Jaguars på 2-1 (ska man vara petig har Titans tiebreaker efter att ha vunnit mot Jags i vecka 2 men…) medan Houston Texans och Indianapolis Colts skuggar med 1-2. Ser man dock till helheten och vilka motståndare lagen haft framstår Tennessee som det klara klasslaget i divisionen.

Matchens stjärnor: 

Offensiva linjen, Tennessee Titans

article image

Jack Conklin, Josh Kline, Ben Jones, Quinton Spain och inte minst Taylor Lewan var i mina ögon de stora stjärnorna i denna match. Alltför sällan får den offensiva linjen det beröm den förtjänar. Istället hyllas quarterbacks, runningbacks och receivers med hyllmeter text. Många gånger är det så att passningar eller bra runs aldrig hade hänt om det inte var för bra blocking av de stora ”feta” grabbarna på frontlinjen. Igår höll Titans o-line Marcus Mariota relativt ostörd. Han hade gått om tid att passa bollen och Seattle Seahawks erkänt starka defensiva linje fick lämna matchen utan sacks. Dessutom banade de i hettan väg för Demarco Murray och Derrick Henry. Totalt fick Tennessee ihop närmare 200 rushing yards, vilket inte är lätt mot Seattle Seahawks. Titans ”big uglies” visade igår att de är ligans kanske bästa offensiva linje.

3 intressanta matcher

article imagearticle image
Atlanta Falcons@Detroit Lions

30

26

Detroit bestulna på segern mot Atlanta

Detroit har tyvärr varit med om det förr. Ett tveksamt domslut i slutet av matchen när klockan rinner ut kostade Lions segern hemma mot Atlanta Falcons.

Jag skrev i observationerna inför vecka 3 – här – ”Det är den här typen av matcher man måste vinna på hemmaplan om man vill vara med i toppen.”

Nu gjorde Detroit i mina ögon det. Man kan veva alla repriser man vill för mig. Jag kan inte se en enda som visar tydligt att Golden Tate skulle vara nere innan bollen bryter goalline.

Atlanta dominerade matchen tidigt och ryckte åt sig en relativt stor ledning. Detroits defense tog dock vara på offensiva misstag och stod för tre interceptions. Såsmåningom kröp Detroit allt närmare i och med att Lions kunde ”byta” touchdowns mot Falcons fieldgoals. Med Matt Stafford, som är en mästare på comebacks i fjärde quartern, med bollen ner 26-30 mot slutet av matchen höll nog många Falconsfans andan. Personligen tyckte jag att han ledde Lions till ytterligare en comeback. Av någon för mig oklar anledning tyckte domare Walt Anderson och kompani annorlunda.

Detroit visade trots det att de håller hög kvalitet i år. Det är inte alltför många lag som kan bjuda upp till dans med ett så starkt lag som Falcons. Även om det kommer kännas att de inte vann den här matchen efter ett kontroversiellt domslut så visade de för sig själva att de kan vara med bland topplagen. Läget i NFC North är fortfarande gott.

Matchens stjärna: 

Devonta Freeman, Running  back, Atlanta Falcons

article image

Den korta lilla kanonkulan Devonta Freeman visade återigen hur värdefull han är för Falcons. Han  bidrar  såväl med runs, igår 21 carries för 106 yards och en TD, och kan agera passmottagare, igår 3 receptions för 32 yards. Medan Matt Ryan på grund av såväl slarv som otur var något av en turnovermaskin i gårdagens match var Freeman stadig och det stora skälet (vid sidan av domarteamet) att Falcons till slut vann matchen. Det pratas mycket om Julio Jones, med all rätt, men defensiva koordinatorer är nog minst  lika rädda för vad Freeman kan göra.

 

article imagearticle image
Houston Texans@New England Patriots

33

36

Patriots med problem räddas av Tom Brady (och Brandin Cooks)

Det här var en match med två ansikten för New England. Houstons defensiva linje dominerade och New Englands defensiva linje kunde inte göra detsamma med Houstons skadeskjutna offensiva linje. Normalt skulle en sådan match sluta med en relativt enkel Texansseger. Få saker är dock normala med Tom Brady har det visat sig.

Defensivt lämnade New England mycket att önska och klubben som brukar göra mos av rookiequarterbacks såg ovanligt sårbara ut mot Houston Texans och Deshaun Watson. Watson kastade visserligen bort två bollar men i övrigt kunde han leda sitt lag med relativ lätthet offensivt.

Tom Brady blev ständigt pressad av Houstons defensiva linjemän. Var det inte J.J. Watt  eller Jadeveon Clowney så var det Whitney Mercilus. Brady blev sackad fem gånger och hade en fumble som Houstons defense gjorde TD av men i övrigt var han i det närmaste fenomenal. Brady kunde som grädde på moset leda sitt lag till en comeback med bara ca 30 sekunder kvar av matchen när han hittade Brandin Cooks med en touchdownpass i vänstra delen av Texans endzone.

New England är inte där de vill vara som lag och med många nya spelare behöver de hitta sitt samspel bättre. Det återstår inte minst mycket att jobba på defensivt. Dessutom behöver den offensiva linjen spela stadigare. Om linebackern Donta Hightower och offensive tacklen Marcus Cannon återkommer från skada kan de kanske räta upp en del. Frågan är dock om de har vad som krävs för att kunna konkurrera med de riktigt bra lagen längre fram. Den allra mest uppenbara svagheten är på linebackersidan. Patriots har länge jobbat med ganska fysiskt stora linebackers som inte tillhört de mest atletiska i ligan. Det här är en akilleshäl mot quarterbacks som kan springa mot bollen och runningbacks som kan fånga screens och korta passningar.

Houston är ett helt ok lag som inte minst defensivt har sina stunder. Dock släpper dom ändå till 36 pinnar och emellanåt försvinner deras pass-rush som är hela grunden för Texans defensiva framgång. I det läget är de väldigt sårbara. Offensivt såg de väldigt bra ut idag. Frågan är dock om det var en effekt av ett svagt spelande Patriotsdefense eller om Deshaun Watson utvecklas med stormsteg.

Matchens stjärna: 

Tom Brady, Quarterback, New England Patriots

article image

Jag skrev redan förra veckan att det börjar bli tjatigt att utse Tom Brady till matchen stjärna. Han hade visserligen viss konkurrens av inte minst Brandin Cooks och även Chris Hogan. Tycker dock inte att det  finns något annat logiskt val i denna match. Brady fick fram 25 passningar på 35 försök för 378 yards och 5 touchdowns. Med en sådan insats blir Brady givetvis matchens stjärna.

 

article imagearticle image
New York Giants@Philadelphia Eagles

24

27

Eagles vinner och ger Giants rejäl uppförsbacke

Stor stor match i NFC East. Inte minst för Giants som börjat säsongen direkt svagt och vid förlust riskerade att öppna säsongen 0-3.

I en match som Philadelphia ägde långt in i fjärde quartern (ledde med 14-0) såg Giants offense håglöst ut, precis som de gjort hela säsongen. Helt plötsligt vaknade dock Eli Manning och Giants tog ledningen till 21-14 och efter en monsterquarter. Tyvärr för Giantsfansen gjorde även Philadelphia en del poäng. I slutet av matchen fick Eagles kicker Jake Elliot en till synes omöjlig chans att avgöra matchen med ett 61 yard långt fieldgoal. Elliot satte den och hela Lincoln Financial Field exploderade i en total eufori.

Matchen var inte alltför märkvärdig men dess innebörd för NFC East kan inte underskattas.

Giants var ett lag många (inklusive undertecknad) trodde på som en Superbowlkandidat från NFC. Efter  tre raka förluster är de mycket illa ute. Offensiven, som delvis saknat Odell Beckham Jr. p g a skada de första veckorna, har sett otroligt blek ut. Gårdagens match visade dessutom vad som händer om ditt lag inte spelar stabilare under längre perioder av matcherna – man förlorar eller exponerar sig för oerhört stor risk att förlora matcherna. New York har nu matcher mot Tampa Bay Buccaneers och Los Angeles Chargers. Vinner man inte de båda matcherna riskerar Giants efter ytterligare matcher mot starka lag  (Denver och Seattle) att gå in i sin bye week vecka 8 med ett resultat i form av 1 seger på 7 matcher. I ett sådant läge är säsongen i realiteten över.

Philadelphia har nu istället seglat upp som det lag som tidigt tar upp fighten med Dallas Cowboys om NFC East-titeln. Laget har en del svagheter men spelar till skillnad från Giants hela matcher och det känns som om unge quarterbacken Carson Wentz har en växel till att lägga in. Dessutom har man ett opportunt defense. Det känns dock ärligt talat inte som de är det starkaste laget i divisionen eller att de kan konkurrera ordentligt i ett eventuellt slutspel. Det är lite för lite toppkvalitet i truppen för att drömmen om en Superbowl ska kunna förverkligas.

Matchens stjärna: 

Odell Beckham, Receiver, New York Giants

article image

Jake Elliot hade visserligen förtjänat den här utnämningen efter sin matchavgörande monsterkick. Men den tydligast lysande stjärnan var dock Odell Beckham som med två enorma touchdownmottagningar höll Giants kvar i matchen. Tillsammans med Sterling Shephard gav han laget chansen att vända säsongen. Få av hans lagkamrater hjälpte dock till. Dessutom var Beckham relativt  anonym i början av matchen men den fantastiska sistaquartern han ändå hade ger honom utmärkelsen.

Söndagens bottennapp

article imagearticle image
Baltimore Ravens@Jacksonville Jaguars

7

44

Ravens komplett bortgjorda i London

Det har visserligen ofta sagts att matcherna i London är svåra för lag att angripa. Så har det visat sig vara flera gånger.

Inget lag har dock någonsin gjort det sämre än Baltimore Ravens gjorde i söndags. Hela deras förberedelsevecka andades underskattning av företeelsen Londonmatch och Wembley Stadium. Ravens kom in i matchen med ligans kanske mest hyllade defensiv och ett lite svagare offense men som ändå gjorde tillräckligt med poäng.  De var klara favoriter i allas ögon.

Inte för att ta något i från Blake Bortles och Jacksonville Jaguars men Ravens defensiva insats var mer än urusel. Bortles såg ut som om han när som helst skulle väljas in i Hall of Fame. Offensivt tror jag sällan jag skådat något sämre. När Ravens quarterback Joe Flacco byttes ut efter att matchen sedan länge var över hade han passat för 28 yards och två interceptions (!?). Så länge matchen var meningsfull kom Ravens ingenstans med sitt passningsspel.

Ingen skugga ska falla över Jacksonville som är vana med Londonmatcher vid det här laget. Blake Bortles (förra omgångens sopa) vårdade bollen bra trots en hel del skador på receiverfronten och spelade överlag starkt. Tight end Marcedes Lewis gjorde med hela tre touchdowns sin bästa match i karriären. Trots Jacksonvilles mer än godkända insats borde Baltimore Ravens skämmas över en total härdsmälta ”across the pond”, det var pinsamt att se insatsen och inställningen.

Omgångens sopa: 

Joe Flacco, Quarterback, Baltimore Ravens

article image

Vi har redan ovan gått igenom skälen. En total oförmåga att leda sitt lag till någonting. 28 passing yards över tre quarters och två interceptions är horribelt. Dessutom visade Flacco noll glöd på sidlinjen. Han såg mest ut som om ha ville åka hem till staterna. Kort och gott undrar man över om han verkligen har vad som krävs för att leda Ravens till slutspel. I så fall måste han ha ett kort minne. Det här var en fruktansvärt svag insats.

 

pro author badge

Relaterade artiklar

Svenska casinon
Spelpressen
Casino med svensk licens