Spelsjukan
Att leva på spel är fantastiskt och fördjävligt på en och samma gång. Allra bäst är det väl när turen smattrar i alla hörn och man känner en stark odödlighet. Sekunder senare kommer ändå verkligheten ikapp en, självklart är man medveten om att den här rötnivån bara är här och hälsar på. Snart, i värsta fall redan från och med nästa spel ska man få smaka på motsidan. Hur länge bestämmer endast högre makter. Det är helt enkelt bara att acceptera läget och rapa visan - Är man med i leken får man leken tåla. Gång på gång, år ut och månad in. Det är en berg och dalbana som inte tar slut förrän allt är över eller ännu värre, när du slutat spela. Vi älskar det och hatar det, allt på en och samma gång. Man kan lämna in starka, svindyra och seriösa system i ett helt år utan klonk. Sen tar man paus för man orkar inte längre. En vecka senare hälsar morsan på med en 128-raderskupong i namnsdagspresent, och vips så sitter den, en kupong man för en gångs skull inte tror på innan omgången börjat, ändå rasar 100k in. Den här obefintliga logiken, som vi alla fått smaka på, det är ofattbart alltihop. Inget nytt, har varit med om mycket tvära och sjuka kast under denna vinter. På gott och ont, självklart blir man mer och mer härdad. Gäller att hålla igång fysiken så man inte spelar på läppen redan innan halvtid.
