Vad sa Australien Open oss?
Shit vilka dagar med tennis det har varit. Kommer ju givetvis fortsätta så också. Finalen blev ju riktigt bra men kanske inte så som jag hade sett den framför mig. Hade ju förväntat mig att Federer skulle dominera mer än vad han gjorde men samtidigt kan jag inte klandra han eftersom han ändå möter en fantastisk bra spelare. Cilic kunde störa han lite och kunde kanske ibland våga byta riktning mer. Tyckte det han vann på mest. Han öppna upp banan när han bytte riktning med sin backhand. Serven hota han med som jag var lite beredd på att den skulle göra men trodde ändå att Federer skulle neutralisera den bättre än vad han gjorde. Men nu är jag ju ruskigt hård i bedömningen eftersom man förväntar sig strålande spel från dessa toppspelare. I final som denna kan verkligen allt hända. Känslor, nervositet och prestation. Tre saker som är väldigt svårt att hantera en match som denna.
Men vad kan vi ta med oss från Australien Open då? Ja, jag har några summeringar som är relevanta för hela detta året. Vilka jag hade hoppats mer på och vilka som överträffa mig lite osv.
Den första tanken som slog mig var att det kommer ta ett tag innan vi får se en hungrig Djokovic igen. Både skador och ett händelserikt liv utanför gör att han ser lite blek ut eller typ oengagerad. Man brukar vara van att se han på ¨slita av sig tröjan¨-humöret. Känslan som säger en att ¨Ja men nu kommer ju Djokovic vända och vinna igen¨. Hade känslan av att han kanske ger upp eller förlorar stort nu. Visserligen snackar vi om en spelare som har presterat den bästa tennisen genom alla tider så att räkna bort honom vore väldigt fel men dröjer nog ett tag till innan vi får en sönderriven tröja utkastad i publiken igen.
Hyeon Chung tror jag många blev imponerad av dessa veckorna. Ja, vem blev inte. Koreanen som jag trodde skulle få svårt att ta sig in på den högsta toppen av ATP visa mig att han tänker utmana. En teknik som inte ser snygg spelar mindre roll utan det är faktiskt arbetet och det strategiska som han vinner på mycket. Sen går det inte att ta bort hans bollträff som är helt enastående. Kommer ihåg när jag såg han på tävlingar när jag reste runt. Det såg verkligen inte bra ut men han kämpa alltid som ett djur och vann matcher på det. Det har han verkligen nytta av nu och speciellt när han håller på att avancerar uppåt. Han visa också för alla att han tänker utmana detta året efter sin rehab med sin stora blåsa under foten. Watch out!
Tredje namnet jag tänkte ta upp här är också Alexander Zverev. Trodde han skulle gå långt och bryta barriärer här. Förlora mot Chung som var en 50/50 match men det var inte förlusten som höjde mina ögonbryn utan det var sättet han förlora på. Zverev har ett spel i sig och det är ett riktigt starkt kort. Men när det inte funkar så har han en väldigt tunn verktygslåda. Han spel bygger på tunga slag i hörnen och hårda slag. Men när han mötte exempelvis Chung så kom han inte igenom honom. Då tappa han tron på vinsten och spela av matchen mer eller mindre. Han har ju inte volleyn för att kunna hota eller rörligheten om i sånt fall han hamna i nu där hans plan A inte fungerade. Svårt moment att träna upp men långt ifrån omöjligt. Men det är just denna punkten han behöver jobba med.
Där var min lilla summering av Australien Open. Finns ju långt fler spelare att summera om men jag lovar er att jag kommer ta upp dem i de fler artiklarna jag kommer lägga ut. Skulle jag lagt ut allt nu så hade ni sett ett inlägg lika långt som väntan på första julbordet för året.
Keep in touch
D
