Spel och efterkloka människor
Det näst värsta som finns med spel är att förlora, inte bara det att kassan minskar och att kanske självförtroendet får en törn efter ett antal torskar på rad.
Det allra värsta med spel är efterkloka människor. och det hänger nästan alltid ihop med att man har förlorat, men det måste inte göra det. Dom finns där ändå.
- Jag sa ju det, brukar det låta. Nästa gång du hör den frasen kommer du att skratta, om du själv inte förlorat förstås. Då blir det kanske kulsprutan istället.
Man kan hantera olika saker på olika vis. Vi har en regel i vårt tipsbolag som fungerar bra, den är att man får gärna tycka till om spikar och systemkonstruktion, men innan matcherna börjar, det har varit rätt tyst om man säger så. Bra killar det där. Hur kommer det sig att inte tjejer gillar spel förresten? Nästan inga tjejer i alla fall, nästan märkligt skevt med könsfördelningen där.
Tillbaka till efterkloka typer. Vi hittar 2 kategorier och båda är i princip lika tärande, fast på olika vis.
Semiproffset; Det går an när det är hyggligt framgångsrika spelare som kommer och ger kloka råd efteråt, om råden dom ger är kloka förstås - då kanske man kan få loss något användbart inför framtiden, men oftast landar allt i att råden kommer från någon som gjorde allt lite annorlunda och lite bättre. För hade dom spelat ännu sämre än vad jag gjorde för dagen då hade dom varit tysta, det bara vet man.
Amatören; Det är precis lika irriterande när buttra amatörer kommer med vad dom tycker är seriösa råd efter matchernas slut. Det spelar ingen roll att man vet att dom inte förstår ett enda dugg av hela sammanhanget, det är kämpigt när de här människorna drar igång. Varje sekund känns som en evighet när amatören agerar lärare i fel bransch. "Liverpool är ju sjukt bra hemma ju...." och liknande superteorier.
Men nu till kärnan. Såg på OS-tv häromdagen och TV4:s sportjournalist yrade om hur svenska folket och förbundskaptenen hade olika uppfattningar om vem som ska starta som 4:e kvinna i stafetten. Jag har inga åsikter alls men när liknande situationer uppstår i herrlandslaget i fotboll så brukar jag försöka lugna ner mina åsikter med att förbundskapten är tillsatt för att göra det bästa och en sak är i alla fall säker, han har betydligt mer information på bordet än vad vi andra har, en ganska viktig detalj i sammanhanget. Men det handlar inte om det.
Det är sportjournalistens slutsats jag inte accepterar; - Ja vi får se efter stafetten om det var rätt beslut...
Nej, nej nej!! Beslutet tas innan stafetten innan allt är klart, det gäller förbundskapten och det gäller alla tyckare i hela världen. Det finns så mycket som blir fel när någon uttrycker sig så dumt att man inte vet var man ska börja. Nu är det inte journalisten jag retar mig på han står ju i en obekväm och diplomatisk roll i tv, jag retar mig på när andra förståsigpåare uttrycker sig efteråt med resultatet i hand och utan någon som helst kännedom om vad alternativet hade gett för resultat. Och kontentan i det hela; Uttryck din tydliga åsikt innan eventet om du vill ha rätten att framföra densamma efter eventet. Svårare än så är det inte.
