32 lag på 32 dagar - Tampa Bay Buccaneers (NFC South)

Så var det dags för en favorit i repris från förra året. Tipsarenans expert Johan Mann går igenom läget i lagen innan försäsongen riktigt tar fart. Det blir ett lag om dagen i 32 dagar. Ja, ni fattar galoppen.

Vi tar oss till en ny fräsch division, nämligen NFC South. Idag åker vi på nytt till Florida och västra sidans favoriter, Tampa Bay Buccaneers.

Tampa Bay äntrade ligan som ett s.k. expansion team när NFL skulle utöka antalet lag. Laget tilldelades först Tom McCloskey som ägde ett byggföretag i Philaldelphia. Kort därefter började dock McCloskey och NFL tvista om finansiella saker och NFL återtog erbjudandet. Istället tilldelades det Hugh Culverhouse, en rik skattejurist från Jacksonville. Culverhouse ägde laget från 1976 fram till sin död 1994. Culverhouse spenderade alltid blygsamt på lönesidan. Trots det hade Tampa Bay viss framgång (läs några slutspelsframträdanden)  i slutet på sjuttiotalet/början på åttiotalet med quarterback Doug Williams, tight end Jimmy Giles och runningbacken Ricky Bell samt ett rejält starkt defense lett av Lee Roy Selmon, i övrigt präglades Buccaneers av Culverhouse snålhet och uteblivna framgångar på planen.

Efter Culverhouse död var det uppenbart att den finansiella situationen i klubben var rätt svag och Culverhouse-familjen tvingades sälja laget. Intresserade var bland annat basebollägarna George Steinbrenner (New York Yankees) och Peter Angelos (Baltimore Orioles). I ett sistaminuten-bud vann dock Malcolm Glazer budgivningen och Glazerfamiljen tog över laget. Malcolm Glazer satte sirekt sina söner i ledande positioner i klubben och fick igenom ett skatteunderstött nybygge av en ny arena Raymond B. James stadium.

När Glazers anställde Tony Dungy som head coach 1996 började Buccaneers en framgångsrik era på ett sätt som inte varit fallet tidigare. Med spelare hittade i draften som John Lynch, Warren Sapp, Derrick Brooks kunde Dungy omedelbart under första säsongen 1996 börja på något nytt, en svag start (1-8) följdes av en stark avslutning (5-2). Laget fortsatte på den inslagna vägen och startade säsongen 1997 med 5 raka segrar. De förlorade mot Green Bay Packers i divisional game men förhoppningar om något större hade väckts. Det blev fortsatt slutspel 1999-2001 men laget kunde aldrig gå hela vägen till Superbowl. För en klubb som nu hade större drömmar räckte det inte och Tony Dungy fick lämna klubben.

Istället anställde laget Jon Gruden. Som ett ödets ironi kunde Gruden med Dungy's lag leda laget till sin mest framgångsrika säsong någonsin. Med ligans starkaste defense kunde de vinna NFC South efter ett 12-4 record. De slog 49ers och Eagles på vägen till Superbowl XXXVII (37) där de lustigt nog ställdes mot Grudens tidigare lag Oakland Raiders. Väl där dominerade Buccaneers hela vägen (trots Raiders offense som statistiskt var NFL:s bästa) och kunde vinna med 48-21. MVP blev relativt okände safetyn Dexter Jackson som stod för två interceptions varav en togs tillbaka för touchdown.

Efter Superbowlvinsten var Buccaneers ett lag som var starkt defensivt men sällan fick till det offensivt. Stundtals kunde dock den dominant defensiven leda laget till slutspel men man kom aldrig längre. Superstjärnorna Sapp, Brooks och Lynch började dessutom åldras. Sedan 2008 har Buccaneers inte hittat tillbaka till slutspelet och flertalet coacher (Raheem Morris, Greg Schiano och Lovie Smith) har kommit och gått. Nu coachas laget sedan 2016 av Dirk Koetter. 

5-11 (5 vinster, 11 förluster) och en fjärdeplats i NFC South var inte vad många hade väntat sig av Buccaneers. En rad förståsigpåare hade trott att quarterbacken Jameis Winston skulle ta nästa steg och att Tampa samlat tillräckligt med spelare runt honom för att utmana om divisionstiteln. Dessutom kunde detta följas på bästa sändningstid i utmärkta HBO-dokumentären "Hard Knocks" som detta år följde Bucs training camp.

Winston tog snarare ett klart steg bakåt och dessutom inleder han kommande säsong med en avstängning efter att ha tafsat på en kvinnlig taxichaufför. Winstons ställning i organisationen som framtidens nyckelspelare skadades klart.

Ska man vara positivt lagd kan väl sägas att Buccaneers förlorade många jämna matcher och dessutom led Bucs av katastrofalt spel från sina kickers hela säsongen. I övrigt finns inte mycket att säga. Bortsett från inledningen med två segrar på tre matcher var Bucs aldrig nära ett slutspel. De var 1-5 i divisionen, och vann enda matchen i sista veckan mot New Orleans Saints (som förberedde sig för slutspel)

Noterbara spelarvärvningar

DT Beau Allen (från Philadelphia Eagles)
K Chandler Catanzaro (från New York Jets)
DE Vinny Curry (från Philadelphia Eagles)
C/G Ryan Jensen (från Baltimore Ravens)
DE Jason Pierre-Paul (från New York Giants)
DT Mitch Unrein (från Chicago Bears)

DT Vita Ve'a (NFL draft, runda 1, val 12, från Washington)
RB Ronald Jones III (NFL draft, runda 2, val 38, från USC)
CB M.J. Stewart (NFL draft, runda 2, val 53, från North Carolina)
CB Carlton Davis (NFL draft, runda 2, val 63, från Auburn)

Noterbara spelarförluster

DE Robert Ayers (ny klubb ännu inte klar)
DT Chris Baker (till Cincinnati Bengals)
RB Doug Martin (till Oakland Raiders)
CB Robert McClain (till Carolina Panthers)
DT Clinton McDonald (till Denver Broncos)

Tampa Bay verkar ta sina defensiva problem på allvar. De har värvat framförallt defensivt för att förbättra sin defensiv. Unga talanger varvas med etablerade veteraner. Sammantaget råder det lite tvivel om att Buccaneers förstärkt sin defensiva uppsättning betydligt. Det man kan ifrågasätta är om man gjort tillräckligt för att förbättra offensiven. Ryan Jensen är en solid spelare och sannolikt starter på offensiva linjen och Ronald Jones en riktig playmaker. Kanske hade man behövt hitta ytterligare förstärkningar till offensiva linjen för att hjälpa Jameis Winston som nu har lite utrymme för att misslyckas.

Jag har svårt att se att Buccaneers ska vända på steken i ett väldig starkt startfält i NFC South. Jag kan inte se att de har samma kvalitet som Atlanta Falcons och New Orleans Saints. Dessutom håller Cam Newton ofta Carolina Panthers relevanta. Så länge vi inte sett starkare spel av Jameis Winston kommer Buccaneers få det svårt.

Nyckeln är att överraska mot någon av de starka motståndare de har de första fyra veckorna, innan Bucs vilar under en sk bye week i vecka 5. De behöver gå ur de fyra matcherna med minst två segrar. Jag är dock tveksam till att det sker. Det finns en tydlig risk att de tappar mark i NFC South-reacet ganska snabbt. Tittar man på schemat är en inte orimlig gissning att Bucs kan få ihop 6 eller 7 vinster men inte mycket mer. Det kommer inte räcka någonstans om den spådomen visar sig bli sann.